tisdag 26 augusti 2008

IT-drabbad

Pratar med min allrabästa vän. I nutid. Hon som är en begåvad, driven, klok och rolig pedagog. Lite yngre än jag, men ändå rätt mogen för sin ålder. "Du mååååste blogga, du kommer att få så många nya vänner, du kommer att bli biten, det är sååå roligt....". -Säger hon, som har bloggat klokt och begåvat i många dagar, veckor och månader och vet hur en slipsten ska dras. Massor av läsare varje dag, front-line-figure, IT-lyckad....

Pratar med min allrabästa vän. I dåtid. Hon och jag som växte upp tillsammans, som brukade jämföra storlek på knäsår och bröst, som försvarade varandras förträfflighet inför tonårsfinniga testosteron-tyngda späda män. "Tack du, som ringde på födelsedagen, hinner inte prata, ska fixa min hemsida...". -Säger hon, vars liv har utvecklats synchront med mitt, samtidigt barn, samtidigt skillsmässa, samtidigt brutna krångliga ego-reparations-förhållanden. Egen företagare i läkarbranschen, driven och IT-lyckad....

Det fanns en tid då jag var så nöjd så nöjd med att kunna hantera internet, svara på mina e-mail och sms. Skrattade, lätt överseende, åt min älskade vän Bertil, dryga 80 år, som talade om min mobil som "manicken som snart kokar ditt kaffe på morgonen....". -Säger han, otroligt allround beläst, begåvad samtalspartner i allt som rör historia, konst, litteratur, språk, kokkonst, konsumentfakta och....IT-tvivlare....

Detta är mitt första blogginlägg. I nutid. Har länge tvekat, stått på tröskeln, skylt på disponibel tid och motivation. Ja, ja! Nutida vänner vet nog bäst. Tror jag kommer att gilla det här. Tror jag hittar tiden. Tror det finns oändligt mycket att skriva om, från katternas viktiga vardagshändelser till barnbarnsklokheter och personliga funderingar. Tänk att även få någon (dig?) som läsare....IT-lycka....

3 kommentarer:

Anne-Marie sa...

Hej, välkommen in i bloggvärlden. Jag gillar det gula. Anne-Marie

Finbars Allehanda sa...

Grattis!! Du har vunnit pris! Du är min första kommentar/svarare. Du får bjuda bloggaren på middag.
Allvarligt, det känns stort att få en läsare, det pirrar i magen och får mig att spreta på tårna....

Anonym sa...

Tro mig man hittar tiden på något mirakulöst sätt./Kersti