Varför gör den här bilden så ont?
Jag var där, jag gick med min mobilkamera bakom denna 2- åriga bestämdheten, drottningen av färgen rosa. Jag vet att hon inte gick sin väg, hon gick framför oss, mig och mina döttrar, för att hon kán. Allt. Till och med att själv dra sin viktiga väska över medeltida gatustenar. Varför gör bilden då så ont i mig?
Är det för att jag sagt farväl lite för ofta i livet? För att jag påminns om avskedens värkande verklighet, den som sliter hjärtat ur kroppen, den som förebådar en avgrundsdjup tomhet, den som endast lindras kan av välkomnandets och kärlekens intensiva värme?
Jag tror det.
Det jag vet är att sekunden efter att bilden togs, så vände sig denna ljuva varelse om och sa "tom, mommo, d'è inte sarlit".
2 kommentarer:
Välkommen till bloggvärlden! Vad bra ni fick till headern till slut.
Att ta farväl är också min akilleshäl, och inget får mig att gråta tårar av lycka så som återföreningar. / A
Helt underbar! Som avskedet idag då hon glatt vinkar och man bara vill att hon ska säga "det e inte salit mamma". Älskade Ninis!
Skicka en kommentar