Son of a preacher man....

Aldrig blir allmänheten så uppmärksam på tillkortakommanden, verkliga eller förmenade, aldrig så pigga på fel och brister, hos personen i fråga, hans/hennes mostrar, fastrar, deras barn och kompisars grannkusiner som när det nalkas ett val. Ett viktigt val förvisso. Ett av de viktigaste val väl att förstå, nämligen det amerikanska presidentvalet i november. Valet till ett av världens viktigaste, mäktigaste och mest utsatta ämbeten, det att vara president i Förenta Staterna.

Hillary Clinton, en i mina ögon fantastiskt skärpt och värdig kvinna, får mesta credit och critic för det faktum att hon är, just det, kvinna. Är den amerikanska väljarkåren redo för detta, en kvinna? Obama, en karismatisk och ambitiös ung brinnande politiker, credit och critic för att han är, just det, färgad och öppen för andra religiösa samfund än det traditionellt kristna. Är väljarkåren redo för detta, en färgad muslim? McCain, luttrad och erfaren politiker dignande av förträfflighetsmedaljer, credit och critic för att han är, just det, i mogen ålder. Palin, käck flerbarnsmor med förlorad och återfunnen son, credit och critic för, just det, inte vara fläckfri i bragden att uppbringa fullständigt lyckade och perfekta barn.

Ärligt talat, när ifrågasätts någonsin om den amerikanska väljarkåren är redo för en skärpt man, en ung och ambitiös vit kristen politiker eller när begär man intyg från kandidater att de faktiskt fysiskt håller ett tag till? Vad vill vi se? Perfekta människor utan förflutet? För det vet vi alla, har man levt har man gjort fel. Eller blivit Jehovas vittne. Och en sådan vill jag inte se som president i The U S of A.